Våran älskade Frasse har nu somnat in. Men det var bäst så oasett hur jobbigt det var! Vi saknar han såå. Man hör hans små tassar mot golvet hela tiden o ser han överallt där det ligger något svart. Fyfan va jag saknar honom. Sov hos Johan i fredags så ringde mamma på morgonen på lördag och sa att veterinären sa att han skulle avlivas idag.jag började gråta direkt. Kunde inte fatta att dagen var här, den som, i alla fall, jag nästan hade gått och väntat på och fruktat ett tag. Men han kunde inte hoppa upp i soffan vissa dagar och hans skakningar hade blivit värre.så jag och Johan Åkte hem till mig. Så gick vi, mamma o Alice en sista promenad med han. Mormor kom och sa hejdå och sen åkte mamma och Alice med han till veterinären. Vi har haft han i 13,5 år, jag minns inte åren innan vi hade han, vi fick han ju när jag var ändast 5 år. Så en stor del av mitt liv har nu försvunnit från mig. Men han har det bättre där han är nu, nu har han inte ont mer. Men jag kommer sakna honom med hela mitt hjärta. Vila i frid Frasse.

Sista promenaden.Detta var i våras någon gång tror jag.<3<3